Vänner eller "vänner"
Om du bara visste hur jävla ledsen jag är över att vi inte är lika bra vänner längre, som vi var för ett par år sedan.. Vi båda har förändrats, rejält. Nog om det.
En del vänner eller nu kanske mer "vänner" har jättesvårt att acceptera att man har fått barn och är en liten familj även om man bara är mamma och barn som bor tillsammans. Man blir som en främling för vissa. Så bara för att man får barn skall man ge upp sitt liv? Alltså dedikera sitt liv att vara mamma och skita i sig själv? Knappast om ni frågar mig. Att vara mamma är det bästa som hänt mig, de bästa belsut jag någonsin jag tog! Detta är världens bästa jobb, ingenting jag ångrar någonstans! Jag trodde att livet innan var de bästa, men nej. Barn är livet, de är det verkligen. Men synd att vissa av ens vänner utesluter en pga att man fått barn, så jävla falskt gjort. Jag hade kompisar som hade barn, var gravida när jag inte var gravid och lämnade jag dom pga det? NEJ, verkligen inte. Varför skulle jag göra det? Dom var ju mina vänner, ingenting man övergiver direkt, men vissa har lätt för det. Idioti rent ut sagt!
Vill egentligen skriva en sak om en kompis som gjort mig grymt besviken men det gör jag inte. Av godhet, för jag vet hur det känns när man säger namn eller annat. Onödigt. Pratar hellre med henne/honom om det irl eller telefon.
Usch blir bara mer och mer bitter på vänner speciellt dom skithögarna som säger sig bry sig och alltid finnas till när dom finns till när dom själva behöver hjälp. haha jävla falskhet är inte det då? Och nu har jag fanimig fått nog, på riktigt!
Sedan jag blev gravid och sa till mina vänner att jag skulle behålla var alla så glada och lalalala, sedan försvann dom en efter en, varför? Jo för att man inte var lika tillgänglig med att kunna följa med ut på krogen? Att inte kunna ses lika ofta kanske? jadu, jag vet inte, orkar inte bry mig om dom längre ändå! Falska vänner har man fått nog av. Men så jävla skönt för när jag blev gravid, så fick man kontakt med gamla vänner och även nya vänner som var gravida, hade barn som förstod ens situation som dom andra inte gjorde eller kunde eller orkade sig ens förstå hur man hade det. Och jag är så grymt jävla tacksam över dom vännerna! Ni vet nog vilka ni är :) Speciellt Linda och hennes grabbar! Ni är guld värda! :)
Och Emelie AKA Ählii och Mels, ni är nog bland dom bästa vännerna jag har som inte har barn haha och som inte har övergett mig! Är så glad att jag har er, tro mig, det ÄR jag! hjärtevännerna mina :)
Tack för att ni finns vid mina sida, och självklart finns jag vid eran sida hela tiden, så länge ni vill ha mig där! <3 Jag älskar er!
Nu har jag fått ur mig lite ilska ^^ känns lite bättre nu haha. Men ni tre är helt klart bäst :)
En del vänner eller nu kanske mer "vänner" har jättesvårt att acceptera att man har fått barn och är en liten familj även om man bara är mamma och barn som bor tillsammans. Man blir som en främling för vissa. Så bara för att man får barn skall man ge upp sitt liv? Alltså dedikera sitt liv att vara mamma och skita i sig själv? Knappast om ni frågar mig. Att vara mamma är det bästa som hänt mig, de bästa belsut jag någonsin jag tog! Detta är världens bästa jobb, ingenting jag ångrar någonstans! Jag trodde att livet innan var de bästa, men nej. Barn är livet, de är det verkligen. Men synd att vissa av ens vänner utesluter en pga att man fått barn, så jävla falskt gjort. Jag hade kompisar som hade barn, var gravida när jag inte var gravid och lämnade jag dom pga det? NEJ, verkligen inte. Varför skulle jag göra det? Dom var ju mina vänner, ingenting man övergiver direkt, men vissa har lätt för det. Idioti rent ut sagt!
Vill egentligen skriva en sak om en kompis som gjort mig grymt besviken men det gör jag inte. Av godhet, för jag vet hur det känns när man säger namn eller annat. Onödigt. Pratar hellre med henne/honom om det irl eller telefon.
Usch blir bara mer och mer bitter på vänner speciellt dom skithögarna som säger sig bry sig och alltid finnas till när dom finns till när dom själva behöver hjälp. haha jävla falskhet är inte det då? Och nu har jag fanimig fått nog, på riktigt!
Sedan jag blev gravid och sa till mina vänner att jag skulle behålla var alla så glada och lalalala, sedan försvann dom en efter en, varför? Jo för att man inte var lika tillgänglig med att kunna följa med ut på krogen? Att inte kunna ses lika ofta kanske? jadu, jag vet inte, orkar inte bry mig om dom längre ändå! Falska vänner har man fått nog av. Men så jävla skönt för när jag blev gravid, så fick man kontakt med gamla vänner och även nya vänner som var gravida, hade barn som förstod ens situation som dom andra inte gjorde eller kunde eller orkade sig ens förstå hur man hade det. Och jag är så grymt jävla tacksam över dom vännerna! Ni vet nog vilka ni är :) Speciellt Linda och hennes grabbar! Ni är guld värda! :)
Och Emelie AKA Ählii och Mels, ni är nog bland dom bästa vännerna jag har som inte har barn haha och som inte har övergett mig! Är så glad att jag har er, tro mig, det ÄR jag! hjärtevännerna mina :)
Tack för att ni finns vid mina sida, och självklart finns jag vid eran sida hela tiden, så länge ni vill ha mig där! <3 Jag älskar er!
Nu har jag fått ur mig lite ilska ^^ känns lite bättre nu haha. Men ni tre är helt klart bäst :)
