Om 1 år - Är fortfarande mammaledig för Milia och har även fortfarande Charlie hemma hos mig. Kanske börjat plugga 50 %. Jag och Jonathan har gift oss. Vi bor fortfarande i Kinna och gör nog det dom närmaste 2-3 åren dessutom (sparar till insats för ett hus).
Om 5 år - Charlie har börjat skolan. Milia går kanske hos en dagmamma ett par timmar om dagen, och jag har troligen pluggat klart till undersköterska och försöker antagligen skaffa ett syskon till C och E. Vi letar antagligen hus nu hoppas jag.
Om 10 år - Vi bor i hus, störrre hus nu. Bägge barnen går i skolan. Vi bor närmre Kungsbacka. Har fyra barn och planerar inga fler. Jag är en färdig utbildad barnmorska eller iallafall sjuksköterska och jobbar inom vården eller pluggar vidare till mitt drömyrke, barnmorska.
Det är vad jag tror och hoppas på i min, våran framtid :)
Just nu har jag ingen väska faktiskt ^^ Avskyr väskor osv om jag skall vara ärlig. Det är för "tjejigt" för mig, haha. Föredrar att ha mina saker under vagnen eller i fickor. Så jag får väl istället säga vad jag har i mina fickor just nu.
Har bara en ficka då min andra är sönder, så i den fungerande fickan på min jacka just nu har jag en tändare (alltid bra att ha), fyra st kvitton varav en av dom är en bussbiljett, ett lypsyl (får torra läppar på vinterhalvåret haha) och min plånbok (svart). Annars har jag inte mycket mer med mig. Jo klart min telefon men den ligger inte där nu, den är här breve mig i vardagsrummet ^^ Fast nu fick C fatt på den, bäst att jag tar den ifrån henne ^^ Hon har redan förstört den tillräckligt med fuktskador. Så nästa mobil jag får kommer inte i hennes händer någonsin! Inte när man köper en mobil för 4000 och uppåt som den jag mest troligt köper kommer kosta :P
En av mina absolut favorit låtar är med Nine Inch Nails. Sunspots heter låten. Den är lite dyster och den har ett gött "sound" genom hela låten. Tänkte bjuda på ett smakprov :)
MYS låt. Och när Charlie var yngre, dryga året. Somnade hon väldigt lätt till denna låten varesig jag sjöng den eller om jag satte på låten på låg ljudnivå :)
Nu har jag ett favorit foto, och det är på min finastste Emilia. Älskar denna bilden verkligen, hon ser verkligen förmysig ut! ♥ Inatt blir min stora docka 6 veckor!
Alltså, jag läser väldigt få bloggar just nu.. När jag väntade Emilia, kanske under dom första 6 månaderna läste jag många flera än idag. Men så behövde min dator formateras om, och därav försvann alla sidorna jag sparat och läste, men idag kanske jag läser 5 st. Bland annat 2 vänners bloggar, sen läste jag http://fashionstars.blogg.se/, en väldigt bra blogg tycker jag som jag följt senaste 3 månaderna, http://maddoxx.blogg.se/är också jättebra som är en annan nybliven tvåbarnsmamma som jag, och den sista jag läser är http://www.alltforforaldrar.se/denize/. En sjukt bra tjej som är ensamstående till två barn. Föjt hennes blogg i säkert 1.5 år nu, kanonbra ! :)
Något riktigt värt att kolla in tycker jag allt ;)
För ett år sen, då var jag singel vid denna tiden på året, hade precis börjat träffa Jonathan igen, fast mer i smyg. Jag bodde fortfarande här där vi bor nu, fast ensam med Charlie. Jag var smal och INTE gravid ^^ Vi hade också snö denna tiden på året förra året, vilket vi inte har i år. Sorgligt! Jag och Charlie som älskar snö, och i år på julafton är det regn enligt klart.se vilket suger! :( Jag var ändå väldigt lycklig förra året vid denna tiden och nu, nu är jag lyckligare än någonsin! :)
En person jag beundrar, nja. Jag beundrar mer eller mindre alla ensamstående mammor faktiskt. Jag har själv varit ensamstående och det var så sjukt mycket jobb. Då fick man verkligen göra allting själv. Och nu i eftertanke när jag tänker på när jag tog hand om Charlie under hennes första år själv så tänker jag bara "Hur orkade jag?" Men man måste ju såklart, ett barn kan inte vänta med att få mat, blöja eller när ens bebis har ont i magen och skriker sig hes, det är bara någonting man givetvis får ta. Men det är tufft.
Det är nu när jag har en sambo som jag känner hur sjukt lättare det är när man är två som delar på allting istället för att göra allting ensam. Tex orka sig upp en eller flera gånger under natten när man är jättetrött för att värma mat, byta blöjor mitt i natten eller om barnet skriker pga magont eller någonting annat. Det tar på en och ändå orka med att göra det 24/7. Och jag kan bara inte tänka mig när man är ensamstående med flera barn, speciellt småbarn under 4-5 år. Borde vara riktigt tufft! Men jag är riktigt glad att ha en underbar sambo, pojkvän och pappa till våra barn som ställer upp varje helg på natten med matning och blöjor så jag får sova ut när man inte riktigt kan göra det på vardagarna då jag tar Emilia och försöker ge Jonathan sin sömn för sitt jobb så mycket det bara går. Jag tror jag bara frågat om hans hjälp en gång. Och då var de för Emilia hade magont, kunde inte slappna av, och var samtidigt hungrig och de med magont, en jävla ond cirkel det blir..
Men när man tänker på när jag hade Charlie själv, tänker jag bara "Fyfan, hur orkade jag? Men f*n vad duktigt man varit som orkat göra allting själv!". Man tänker inte direkt "usch vad jobbigt detta är nu", när man är mitt uppe i det hela, man kan först efteråt tänka på det så. Eller jag gör det. Men jag beundrar mig själv att jag klarade av det :) Det gör en stark! Så all creed till alla ensamstående mammor här i världen :)
Min bästa vän heter Mélanie. Vi har känt varandra sedan grundskolan. Hon började i våran klass om det var i 8:an eller 9:an, träffades mer eller mindre utanför skoltid när vi var med en gemensam skolkompis. Hittade varandra direkt och det klickade! Och sedan dess har vi varit bästa vänner och är det även idag, så jag antar att det är idag 7 år i år vi "firar" våran vänskap eller vad man skall säga.
Hon är den vännen jag alltid ringer om jag har något kul att berätta, om jag är beskymrad/ledsen osv. Hon har alltid funnits vid min sida, och jag vid hennes. Och jag hoppas det är likadant om 20 år! :)
Även när hon flyttade utomlands, Australien och Nya zeeland ett år och hördes väldigt sällan, gav vi aldrig upp om att vara bästa vänner. Hon är även Charlies gudmor. En person jag kan förlita mig på, vilket jag inte gör direkt 100% med någon annan kompis, hon är den bästa man kan få. Jag älskar dig Mella, bästavännen min ♥
Finns inte så jättemycket jag vet om denna "stad" jag bor i tyvärr, haha. Är väl ingen direkt stad heller eller den är inte värd att bli kallad stad, vet inte riktigt vad man skall kalla Skene för. Ett väldigt liten samsälle men väldigt blandnade människor. Jag har bara bott i Skene 1.5 år, men har fortfarande bott i Marks kommun ett par år nu. Jag trivs inte i Skene för fem öre, har aldrig gjort eller Marks kommun tyvärr. Svårt att känna sig hemmakär här. Men uppvuxen är jag i Onsala, Kungsbacka och bott där sedan jag var 5-6 år tills 16-17 år, och eftersom man är uppvuxen där blir det mer som "hem", skönt då att man har sin sambos föräldrar som bor i Onsala, så man har något att komma "hem" till :) Det hade nog varit en annan sak, om jag var uppvuxen i Marks kommun, då man känner mer och fler antar jag, precis som jag tycker det är med Onsala. Men Onsala är fint. Jag tycker om själva Onsala förutom människorna som finns där. Det är ju en hel del rikemansbarn där och ja, kläder, pengar och hur man ser ut spelar stor roll, vilket jag tycker är inte alls en sådan stor sak. Jag gillar ju inte mina vänner för om dom har mycket pengar eller inte, märkeskläder eller inte. Det är bara sjukt. Anser jag.. Men som jag har sagt flera gånger om. När jag blir äldre, och ens barn är utflyttade, DÅ skall jag bosätta mig i Onsala, i ett riktigt fint hus, helst nere vid Gottskär om jag får välja och bara njuta! Drömma och hoppas funkar ju alltid ;)
Madeleine är mitt namn men kallas för Madde av alla, mamma av Charlie och älskling av Jonathan. Uppvuxen i Onsala men flyttade till Kinna när jag var 16 med min pappa. På dom senaste två åren har jag flyttat totalt 4 gånger. Av sina orsaker men är nu bosatt i Skene med barnen och sambon Jonathan som även är pappa till våra barn. Jag har aldrig gått klart gymnasiet, hade 1.5 år kvar men pallade inte och hoppade av, dumt nog, vilket jag ångrar idag men men, gjort är gjort. Jag har ensamstående från att Charlie föddes tills början av januari detta året då jag och hennes pappa blev tillsammans igen och fick ett andra barn för en månad sedan, Emilia. I början av nästa år, mellan 1 jan-1 mars har vi en planerad flytt till en större lägenhet i ett bättre område i Kinna, riktigt skönt skall det bli att flytta. Jag har dessutom bägge våra barn hemma om dagarna då jag inte vill att den äldsta tjejen inte skall gå på dagis. Tiden då som är små är så liten och vill hellre ha henne, dom hemma den tiden för jag tycker den är mer värdefull, dom kommer vara borta så mycket senare när dom blir äldre med skola osv så jag passar på nu även om det är mer jobb men helt klart mer värt i slutändan. Min sambo Jonathan jobbar i Göteborg och är även min "ungdomskärlek". Blev tillsammans första gången som 14 åringar, gjorde slut när vi var 18 år och blev tillsammans igen när vi var 22, dvs i början av året här. Led av svår migrän som ungdom och fick åka fram och tillbaka till sjukhuset för detta men är just nu "fri" ifrån det vilket är jävligt skönt! Just nu är det en fråga jag riktigt väntar på, och jag antar ni förstår vilken ;) Ett frieri från Jonathan men får väl se om han tar saken i egna händer eller om man väntat länge nog och får göra det själv haha.
