Tvåbarnsmorsan Madde till tjejorna Charlie & Emilia ♥

En gift dam i sina bästa år & tillsammans med tonårskärleken ♥

tjej kväll med mina favoriter!

Publicerad 2012-03-17 15:40:34 i Känslorna



Mammas prinsessor! Så olika men de är sjukt att dom är syskon då dom inte ser lika ut, men det är precis som jag och min lillasyster. Det enda vi är lika på är sättet :) Mina tjejer kanske blir mer lika allt eftersom.

Jag älskar er! Det är för er jag lever, ni är mitt liv! Ni och er pappa, Jonathan ♥

Publicerad 2012-01-05 12:50:36 i Känslorna

Förbannat, djupt jävla besviken, ledsen och upprörd. Kanske en liten sak egentligen men för mig var det någonting stort! Åhh. Fan ta dig! fan fan fan fan ta dig nu! Jävla skit!

Fan vad jobbigt saker och ting skall vara då! RÖVHATT!

Madde abdikerar jävligt glatt.....

1 år!

Publicerad 2012-01-04 14:32:31 i Känslorna

Idag firar jag och Jonathan 1 år tillsammans! Sjukt underbart! :) ♥

Det är väldigt mycket som hänt under vårat år tillsammans. Mer än vad andra par kanske upplever men jag är riktigt lycklig över vårat liv och det som komma/skall.


Under vårat år tillsammans har vi..
1. flyttat tillsammans
2. blivit gravida med vårat andra barn
3. skrivit på kontrakt för våran nya lägenhet, 1 mars
4. fått vårat andra barn, milia
5. fixat dag för charlies 2års kalas och milias dop!


Med andra ord har vi hunnit med en hel del på vårat första år och nu längtar jag bara grymt mycket till hösten! ♥ Då händer det grejer minsann, så sjukt jävla underbart lycklig jag ääärr! :)

Jag kan med andra ord säga att jag är lycklig, jag har världens bästa sambo, pojkvän och pappa till våra två fina flickor!  ♥♥♥ Jag älskar dig Jonathan ♥ Nu är det vi på riktigt, oavsett vad så kommer vi kämpa så in i berget när vi har våra motgångar. Du och jag ♥

M ♥ J
=
SANT

R.I.P Elvis.

Publicerad 2011-11-17 12:33:45 i Känslorna

Jag vet verkligen inte vart jag skall börja.. En tung kväll igår och idag.

När jag var 12-13 år, fick både jag och min lillasyster varsin katt som vi köpte. Jag köpte en Elvis, och min lillasyster en liten Oliver. Tiden gick och dom blev äldre. Mina föräldrar valde att skilja sig och pappa och jag fick med oss båda katterna. Och systeryster träffade sin katt när hon hälsade på våran pappa då givetvis.

I början av året 2008 dog Oliver. Det var en otroligt jobbig tid, en älskad katt man haft i flera år. Och Elvis levde vidare, utan Oliver men hade nu sällskap av sin nya kamrat, Fanny istället.

I förra veckan fick jag reda på av min pappa att Elvis fått cancer och är inte riktigt sig själv nu mera. Ovanligt lugn och vill inte vara ute längre. Han sa att han kunde ha dagar, veckor, månader kvar att leva, dom visste inte riktigt. Och igårkväll fick jag ett samtal ifrån pappa. Pratade på som vanligt och jag frågade hur det var med katterna. Då sa pappa att Elvis dött. Somnade in av sig själv. Han plågades alltså ingenting. Han fick somna in i pappas knä, ett par djupa andetag sa pappa och han var borta. Precis så som han bror Oliver dog.

En väldigt stor del av mitt hjärta gråter just nu. Jag vet att han fick ett fruktansvärt bra liv utav oss. Den kattsand han gillade, kattmat han älskade, kärlek varje dag han levde av hela familjen. Han var en älskad, gammal katt! Min älskade Elvis.

Lyckligt nog har jag två fantastiska barn nu, en underbar man jag älskar och två mysiga katter vi alla här hemma håller kära. Men ändå känns det tomt, Elvis.. Min lilla gubbe. Denna dagen har jag befarat så jävla länge. Pratat om att den dagen Elvis dör, kommer en de av mig dö. Han var verkligen killen i mitt liv. Någon som alltid funnits där för mig, när man varit glad eller ledsen. Min katt.. Kanske fånigt att gråta för sitt djur, men han var mer än bara ett djur. Han var MIN älskling. MIN! En familjemedlem jag älskade med hela mitt hjärta, som jag ännu gör. Och jag känner stor ångest för jag kände i lördags att jag ville åka bort till pappa för att hälsa på Elvis och Fanny och pappa, men jag sa aldrig det till Jonathan och nu är det försent! :'( Kände verkligen på mig att han skulle försvinna ifrån oss väldigt snart men fan att jag aldrig sa någonting att jag ville åka dit !

Elvis somnade in i måndags förmiddag i pappas knä. Pappa märkte i söndags att han var inte alls sig själv och på måndags morgonen ringde han till vetrinären för att fixa en tid samma dag för avlidning och fick det senare samma dag. När klockan var runt 10.30 på måndagen där sa pappa att han skulle åka hem för han mådde så dåligt för sin katts skull och hade svårt att arbeta. När pappa kom hem, satte sig i soffan kom Elvis upp själv i hans knä, la sig, drog ett par djupa andetag och sen var han borta.. Som att han väntat på att han skulle komma hem för att få dö hos sin älskade husse. ♥

Elvis, du är saknad och evigt älskad. Älskade katt!
Jag älskar dig fortfarande !


Min lille ellie
.. ♥♥♥
R.I.P!

När skall folk förstå?

Publicerad 2011-10-23 11:01:08 i Känslorna

En annan sak som Brad Pitt sa i Ellen DeGeneras Show här i veckan. Ellen frågade Brad i interjuvn varför Angelina Joline och Brad Pitt inte gift sig, och när det isåfall blir av. Han sa det mest genialiskaste svaret man kan svara (i mina öron). "Vi gifter oss när alla får gifta sig lagligt"
Så fint och bra sagt! Här skall ingen diskrimernas. Oavsett kön, oavsett sexuell läggning, alla bör få gifta sig. När skall den äldre generationen förstå att det är nya tider och att man kan inte dras med samma gamla vanor i flera hundratals år egentligen? Dom flesta har förstått det nu men det är några ärthjärnor kvar här i världen som är så trångsynta och säger NEJ, fy er! Men kan man gifta sig så varför inte men dom som inte får, fyfan. Riktigt sjukt att människor kan fortsätta leva på utan att bry sig om andra som älskar varandra och inte får gifta sig pga sexuell läggning. Det om något kan göra mig upprörd. Ett samtals ämne med andra ord som gör mig arg. Som att alla människor inte är lika mycket värda? Vad fan är det liksom? Skitstövlar. Bara för att dom gifter sig av samma kön eller som är HBTQ- inte får gifta sig, det är sorgligt som fan.

Har en hel del vänner, nära och kära som är HBTQ och det är fan inget fel med dom, dom är precis som alla andra människor, bara att vissa av dom gillar båda könen och vissa sitt egna. Fan är felet med det? Less less less, det är vad man blir. Om dom nu skulle få gifta sig, vad skadar det dom som är hetrosexuella? Haha, precis. Människor har inte förstått att homosexuella människor kan äcklas precis likamycket av hetrosexuella människor som pussas eller dylikt och vice verse. När skall folk förstå? Skärp er för fan!



Jag vet att man kan få mycket skit för att skriver en sån här påhoppande text eller stötande, men jag står för mitt ord och alla har rätt att säga sin åsikt. Det är de som är så himla fiffigt med sverige. Fritt land.

Nej nu har jag nog fått ur mig lite här, känns som att jag skall ta och kolla till färgen på mina brädor nu ;) Haha om det torkat och kanske kan sättas ihop snart :)

-

Publicerad 2011-10-13 13:37:54 i Känslorna

Reveal to me this ugly thing
I must've meddled by your head
It's getting out of hand again
Nobody sees it, but I can.

You thought of everything, I bet

But did you think that I might die?
I haven't really smiled, and I don't know how long you know
Something's going to give again, something's going to give again!

I try to fight, but did you listen?

Even though you're gone, I'm never finished
I can never be your God
And I don't even think I want the job, anymore.

Say something, anything to me.

I did believe, but I have doubts.
So many reasons to hold on
Conflicting interest, isn't it?

Publicerad 2011-09-22 11:51:44 i Känslorna

7 år sen du försvann ifrån mig. Du är alltid älskad och kommer alltid att vara, även om du inte finns hos mig.
R.I.P

Vet inte vart jag skall börja..

Publicerad 2011-08-25 12:15:46 i Känslorna

Alltså att försöka beskriva ens lycka och glädje är så fruktansvärt svårt! Men jag är verkligen sjukt lycklig!

Att ha världens bästa pojkvän, sambo och den bästa pappan Charlie och bebis i magen kan få är oslagbart! Att redan ha ett barn är underbart och nu, ett till barn påväg som är beräknad om två månader det är.. Fantastiskt!

Om man ändå kunde dela med sig av sin lycka till andra av ens vänner som inte mår bra eller har det bra, jag önskar verkligen jag kunde ge en bit av min glädje till dom :(

För varje dag som går blir längtan efter bebis i magen större och större. En annan jag känner som var 2 veckor längre gången än mig alltså vecka 33 nu, eller var ;) Fick deras barn, en liten pojk. Vad som helst kan verkligen hända, föda förtidigt, föda över den beräknande tiden osv. Då slog det mig att det kunde varit jag! Tänk om bebis i magen bestämmer sig för att komma ut redan nu? Herregud, haha. Vilken omställning när man egentligen inte är beredd på det men fan vad mysigt :) Om allting går bra som de inte alltid kan göra.. Men bebis är alltid välkommen! :)

Världens bästa pojkvän,
sambo,
pappa till våra barn.

Jag älskar dig Jonathan! Du, jag och våra barn! Det bästa som finns!

Vi och våran framtid!

Lilla vän..

Publicerad 2011-06-29 12:53:40 i Känslorna

Min älskade lilla söta katt.


Bland den sötaste katten som funnits, usch att du inte finns med oss längre :(
Morgonen har varit väldigt tom, tillochmed Charlie har kollat ibland efter henne här i lägenheten.. Tur att Charlie inte förstå vad som hänt iallafall. Just igår också när man precis hade gått och lagt sig.. Ingen Elin som kom och hoppade upp i sängen och la sig på min mage och började spinna så mysigt.. Igårkväll hördes bara små snarkningar ifrån Jonathan och de var inte lika mysigt dessvärre. Nåja..

Jag får se när eller om jag skaffar husdjur igen och om de blir katt eller något annat djur. Men just nu är den tanken borta... Rätt förstårligt så.. Jaja..

Älskade lilla Elin, usch vad jag saknar din närvaro.. Det är så tyst och ensamt när du inte går omkring här hemma.. :( ♥

Det var allt ifrån mig just nu.. Har inte mycket mer att berätta eller säga, är bara väldigt ledsen. Det är en tung dag idag som ni säkert förstår. Men ni får ha en solig och bra dag! :)

Älskade lilla Elin.

Publicerad 2011-06-28 23:44:05 i Känslorna

Nu har du fått somna in efter en traumatiskt händelse idag.. Visste att något verkligen var fel på dig direkt men visste inte att det skulle bli såhär av det hela. Ingenting man vill tro när de väl händer. Men men.. Nu finns du inte mer, och de var bland de bästa beslut jag tog för dig och de jobbigaste samtidigt, usch alltså..

2 år och 8 månader blev du, inga långa år men du hade de jättebra. Och de är huvudsaken, att man vet att ens husdjur fått de bra ända tills slutet. Du skulle inte behöva genomgå en stor operation som kanske inte ens skulle lyckas, dina skador var för stora.. Detta var det enda sättet för dig att få komma till ro. Älskade lilla misse.. Som ett talesätt man kan säga nu;

Man kan inte sörja förevigt men man kan alltid Sakna.

Även om jag hade dig ett fåtal månader hos mig, så älskade jag dig, och Charlie. Och många andra även om du var väldigt annorlunda. När du väl fick precis så som du behövde, bo hos någon utan andra katter eller husdjur, som du fick göra hos oss så gick de såhär galet. Men det är sådant som är, speciellt med utekatter. Men de gör så fruktansvärt ont! Den sista timmen med dig vid liv var outbärlig. Att just ta det beslutet.. Men det är ju ett beslut man redan tar när man blir husdjurs ägare, att ens djur någongång kommer att gå bort, varesig de blir av en olycka med skador eller ålder.. Det är något man vet om hela tiden men undviker att tänka på (självklart!), eftersom de är ens älskade djur. Jobbigt men sant.

Hursomhelst. Jag vet att du inte lider mer av alla skador du fick lilla misse, men de gör grymt ont att man åkte in med dig och åkte hem utan dig. Att innan man åkte hemifrån fanns du hos oss, och nu när man är hemma igen är du inte med oss längre, utan finns med oss i våra tankar och minnen vi har kvar av dig..

Just nu orkar jag verkligen inte se en bild på henne eller lägga upp men de kommer så småningen om när jag själv lugnat ner mig och de har jag verkligen inte gjort ännu.. Behöver en alvedon för min sprängande huvudvärk som mina tårar orsakat och ett par timmars sömn känner jag och så får man ta morgondagen som den kommer helt enkelt, inte så mycket mer man kan göra åt saken nu ändå.. Sörja och sakna!

21.07 tog du ditt sista andetag och sen var du borta i en helt annan värld. Jag vet ju att du har de bättre och de gör att man kan känna sig lite lugn iallafall.. Från en helt vanlig och go dag här hemma med dig och Charlie, till något såhär som gör så ont i hjärtat nu. Den känslan borde inte få finnas, ont ont ont är vad de gör!

Älskade Elin.
R.I.P 14 oktober 2008 - 28 juni 2011.


Jag älskar dig och kommer inte att glömma dig.. ♥

Mammavänner vs vänner

Publicerad 2011-06-28 15:10:40 i Känslorna


Så gammalt kort på mig och Charlie förra sommaren. 5 månader var min gullhöna här! ♥
Oändlig kärlek livet ut och snart blir den dubbel upp! Verkligen sann lycka!

Att ha sin ungdomskärlek, ett barn och ett till påväg och bo tillsammans. Det är sann kärlek!

Att man innan trodde nästan att livet gick ut på att festa var och varannan helg, vara "borta" och träffa nytt folk hela tiden, att de var livet. Haha, pinsamt skrattretande! Livet att vara mamma, ha barn och ett till påväg är så mycket mer. Nästan pinsamt att man varit så otroligt ytlig. Usch. Neee, familjelivet.. Det är verkligen min grej. Och de bästa med allt är när man har så goda vänner som också har barn och familj som förstår en. Väldigt få vänner utan barn som ens kan förstå varför man inte kan ses ibland för att man har ett sjukt barn eller är jättetrött efter en sömnlös natt pga barn. Okej att alla prioriterar olika och tycker olika här i världen men vad f*n! Dricka sig redlös varje helg, skryta om att man hade så jävla kul trots att man inte minns någonting, knullar runt med folk från alla håll och kanter, vaknar upp på dom mest bisarra ställerna i landet och med de konstigaste folken, nej tack.
Självklart kan man dricka någon gång då och då, men inte varje helg. Om den man bor tillsammans med eller familjen har "fest" och barnen är och sover över hos kompisar, släktingar så skall man få ha lite kul. Kräftskiva, midsommar, vad vet jag absolut. Men för att lämna bort barnen varje helg, mja.. Jag gjorde ju det en gång i månaden förr då Charlies pappa och jag inte var tillsammans och Charlie var hos dom en helg varje månad. Då unnade jag mig att gå ut antingen fre-eller lördagen för att få egentid med vänner, bio eller helt enkelt kolla på en film ifred, i lugn och ro.

Vänner kan komma med ursäkter kors och tvärs att dom inte har pengar för att åka bort till mig för att ses men ändå "är" det jag som får åka med packning, barnvagn, ett barn på buss eller tåg någonstans för att jag oftast har busskort. Trist när vänner har jobb, skola och har pengar inte kan lägga en hundralapp för att träffa mig när dom själva tjatar om det.. Förstår inte riktigt de där.. Idioti. Och man blir sjukt less och jag har skrivit om detta flertal gånger men de är någonting som stör mig grovt mycket. Att dom själva inte kan ta sig tiden, pengarna att hälsa på. Hm. Vänskap? Tjaa.. Känns mer som ett utnyttjande från dom pga deras egen lathet rent ut sagt. Att alltid bli stjutsade överallt eller inte kan låna andras busskort, pfs! "Same old story, again and again". Trist att bara för att man väljer bort "alkohollivet och väljer familjelivet" att vänner stöter bort en.. Ett sådant skämt!

Jag har ställt upp med att åka hit och dit, med eller utan barnvagn för deras skull för att ses. När är det deras tur? Nej sånna vänner behöver man inte om dom inte vill riktigt vara med hela vägen när man själv varit de hela tiden.. Tur att de finns vissa goda själar med ett varmt hjärta utan barn som ställer upp oavsett väder eller tid på dygnet. Världens bästa Mélanie! Min fina Mella pella ♥

Nej jag spenderar hellre tid med mina mammavänner som förstår mig och är i samma situation som jag har så mycket tycke för. Dvs äkta vänner och dom är få så nu för tiden..

Min älskade familj, mamma, pappa, syskon och dom få vännerna som väljer att stanna vid ens sida, Ni är guld värda! ♥♥♥

Mitt allt

Publicerad 2011-06-01 10:27:23 i Känslorna

Under två-tre veckor nu har jag varit väldigt ledsen av olika skäl. Ett av dom är mina graviditetshormoner, som gör mig gråtfärdig och helt uppfylld med känslor vilket jag inte alls är van vid.

Sista månaden när jag väntade Charlie tog mitt liv nya vändningar som jag inte var beredd på och jag var ledsen, gick in i en sådan där rolig graviditetsdepression under ett halvår där jag mådde rent ut sagt skit men man visar ju aldrig det utåt. Inte ens pappa som jag senare bodde hos ett par månader med Charlie märkte någonting eller mamma. Man låtsades hela tiden och fejkade mina leénden dagligen som tills slut inte allt blev något direkt konstigt att fejka. Fortsatte som vanligt och ingen märkte någonting.. Jag var med andra ord inte van att behöva visa känslor för när man gjort det innan gick de bara åt helvete, så jag stängde bara av allting som fanns med känslor att göra.

Allt eftersom tiden gick, framtills augusti-september förra året blev det bättre och lättare.. Jag blev glad, fick hjälp.

Och nu för snart 5 månader sedan blev jag världs lycklig! Jag blev tillsammans med min ungdomskärlek, verkligen min andra halva. Jonathan. Aldrig i hela mitt liv har jag varit gladare eller lyckligare, någonsin. Jag fick tillbaka allting jag någonsin drömt om, bättre sent än aldrig. Jag fick tillbaka Jonathan, vi blev ett igen som de alltid varit innan i ca 4.5 år. Och nu skall vi börja om på nytt. Dom 4.5 åren vi först fick tillsammans kändes som en evighet men nu, nu jädrar skall vi göra dom 4.5 åren till ingenting genom att vara tillsammans en livstid med varandra! Du, jag, Charlie och vårat andra barn som är påväg.. ♥

Du skall veta att jag älskar dig Jonathan, mest av allt och Charlie. Ni är mitt allt. Allt och mer än så.
Du, jag och våra barn ♥



Jag älskar dig Jonathan!

Om

Min profilbild

Para-Noir

Gift, har två barn tillsammans med min ungdomskärlek. Kattägare, musikälskare, tatueringsälskare & studerande.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela