Samvetskval till max frågetecken; svar- JA
Vet knappt vart jag skall börja...
Jag är grymt förvirrad över en sak, vilket jag pratade med Robert om igår. Är så klyven. Robert är den enda som vet om de och det lär nog bli så om jag inte kommer på själva "svaret". Sedan två år tillbaka har jag funderat på detta, och ändå inte kommit på det. Så svårt kan det väl ändå inte vara? Eller? Tydligen... Vissa kommer inte alls på det på hela deras livstid.
Allt nu som hänt dom senaste veckorna är så nytt för mig, var ett tag sen man var med om denna "kulan". Jag felar, inser felet, men ändå gör jag det om och om och om igen? Vad är de för fel på mig!? Seriöst? Varför förstår jag inte att det jag "vill" göra är fel. En tidsfråga tills alla ens vänner skulle försvinna säkert också, GAHH!
Fick reda på en hel del hemska saker i förrgår eftermiddag och de gjorde mig så ont. Kunde knappt tänka klart ett par timmar och hade världens samvetskval, vilket är väääldigt sällan. Men jag vet vad du går igenom, jag har varit där, och är ännu lite där. Jag lider med dig, tycker synd om dig, vill sträcka ut min hand och ge dig min hjälp. Men det tjänar inget nytta till ändå, du skulle bara kasta bort mig som en äcklig äppelskrutt. Jag hatar att känna för människor, att vilja hjälpa alla och skiter fullständigt i mig själv. Förstår inte hur man kan glömma bort sig själv ;s Jag vill så gärna hjälpa dig, jag vet precis vad du går igenom :( F-A-N också J-Ä-V-L-A skit!
Prata med psykologer hjälper inte, har inte gjort heller. Man sitter där, rullar tummarna och så känns det som bortkastad tid när man är klar. Helt värdelöst. Jag behöver en människa vid min sida, som man inse för mig att det jag gjort, nästan vill göra är så grymt fel!
Jag har ju mitt jävla tvångsbeteede som lever kvar i mig än idag. Vilket jag inte orkar med!
Vill bara härifrån just nu. Vill att det skall bli Maj så man kan försvinna en vecka med familjen och Charlie bus. Ett halvår kvar, SEN ligger vi på stranden, badar, solar och äter/dricker tills vi storknar verkligen, ingte slår den känslan när man vaknar upp den dagen man skall flyga iväg någonstans då man verkligen längtat, så go!
Känns som att jag tar allt och inget nu när jag skriver, blandar både dåtidens och nutidens problem. Hade jag haft ett förlag hade jag kunnat skriva en jäkla massa böcker om allt och ingenting. Har så mycket jag vill säga men det mesta håller jag för mig själv. Jag vill säga sanningen om saker och ting, men bäst att vara återigen, tyst. JAG VILL JAG VILL JAG VILL - känslan har jag inom mig just nu, håller på att spricka som en full ballong verkligen.
Vad man än säger blir det fan alltid bara fel, alltid!
Att bli älskad.. Varför skall det vara så förbannat svårt? Varför?! De enda jag vill just nu, är att bli älskad, omfamnad och känna den speciella kärleken som gör en helt varm inom sig. Jag vill ha den personen här nu. Ligga i varandras famnar och bara vara. Finns nästan inget bättre än det. Det om något är så rätt! Jag har känt den riktiga kärleken två gånger i mitt liv, och vill fan känna den igen. Man mår så bra av den, att bli älskad av den man älskar och vice verse...
En dag kanske den människan säger jag älskar dig ?
Jag är grymt förvirrad över en sak, vilket jag pratade med Robert om igår. Är så klyven. Robert är den enda som vet om de och det lär nog bli så om jag inte kommer på själva "svaret". Sedan två år tillbaka har jag funderat på detta, och ändå inte kommit på det. Så svårt kan det väl ändå inte vara? Eller? Tydligen... Vissa kommer inte alls på det på hela deras livstid.
Allt nu som hänt dom senaste veckorna är så nytt för mig, var ett tag sen man var med om denna "kulan". Jag felar, inser felet, men ändå gör jag det om och om och om igen? Vad är de för fel på mig!? Seriöst? Varför förstår jag inte att det jag "vill" göra är fel. En tidsfråga tills alla ens vänner skulle försvinna säkert också, GAHH!
Fick reda på en hel del hemska saker i förrgår eftermiddag och de gjorde mig så ont. Kunde knappt tänka klart ett par timmar och hade världens samvetskval, vilket är väääldigt sällan. Men jag vet vad du går igenom, jag har varit där, och är ännu lite där. Jag lider med dig, tycker synd om dig, vill sträcka ut min hand och ge dig min hjälp. Men det tjänar inget nytta till ändå, du skulle bara kasta bort mig som en äcklig äppelskrutt. Jag hatar att känna för människor, att vilja hjälpa alla och skiter fullständigt i mig själv. Förstår inte hur man kan glömma bort sig själv ;s Jag vill så gärna hjälpa dig, jag vet precis vad du går igenom :( F-A-N också J-Ä-V-L-A skit!
Prata med psykologer hjälper inte, har inte gjort heller. Man sitter där, rullar tummarna och så känns det som bortkastad tid när man är klar. Helt värdelöst. Jag behöver en människa vid min sida, som man inse för mig att det jag gjort, nästan vill göra är så grymt fel!
Jag har ju mitt jävla tvångsbeteede som lever kvar i mig än idag. Vilket jag inte orkar med!
Vill bara härifrån just nu. Vill att det skall bli Maj så man kan försvinna en vecka med familjen och Charlie bus. Ett halvår kvar, SEN ligger vi på stranden, badar, solar och äter/dricker tills vi storknar verkligen, ingte slår den känslan när man vaknar upp den dagen man skall flyga iväg någonstans då man verkligen längtat, så go!
Känns som att jag tar allt och inget nu när jag skriver, blandar både dåtidens och nutidens problem. Hade jag haft ett förlag hade jag kunnat skriva en jäkla massa böcker om allt och ingenting. Har så mycket jag vill säga men det mesta håller jag för mig själv. Jag vill säga sanningen om saker och ting, men bäst att vara återigen, tyst. JAG VILL JAG VILL JAG VILL - känslan har jag inom mig just nu, håller på att spricka som en full ballong verkligen.
Vad man än säger blir det fan alltid bara fel, alltid!
Att bli älskad.. Varför skall det vara så förbannat svårt? Varför?! De enda jag vill just nu, är att bli älskad, omfamnad och känna den speciella kärleken som gör en helt varm inom sig. Jag vill ha den personen här nu. Ligga i varandras famnar och bara vara. Finns nästan inget bättre än det. Det om något är så rätt! Jag har känt den riktiga kärleken två gånger i mitt liv, och vill fan känna den igen. Man mår så bra av den, att bli älskad av den man älskar och vice verse...
En dag kanske den människan säger jag älskar dig ?
