Älskade lilla Elin.
Nu har du fått somna in efter en traumatiskt händelse idag.. Visste att något verkligen var fel på dig direkt men visste inte att det skulle bli såhär av det hela. Ingenting man vill tro när de väl händer. Men men.. Nu finns du inte mer, och de var bland de bästa beslut jag tog för dig och de jobbigaste samtidigt, usch alltså..
2 år och 8 månader blev du, inga långa år men du hade de jättebra. Och de är huvudsaken, att man vet att ens husdjur fått de bra ända tills slutet. Du skulle inte behöva genomgå en stor operation som kanske inte ens skulle lyckas, dina skador var för stora.. Detta var det enda sättet för dig att få komma till ro. Älskade lilla misse.. Som ett talesätt man kan säga nu;
Man kan inte sörja förevigt men man kan alltid Sakna.
Även om jag hade dig ett fåtal månader hos mig, så älskade jag dig, och Charlie. Och många andra även om du var väldigt annorlunda. När du väl fick precis så som du behövde, bo hos någon utan andra katter eller husdjur, som du fick göra hos oss så gick de såhär galet. Men det är sådant som är, speciellt med utekatter. Men de gör så fruktansvärt ont! Den sista timmen med dig vid liv var outbärlig. Att just ta det beslutet.. Men det är ju ett beslut man redan tar när man blir husdjurs ägare, att ens djur någongång kommer att gå bort, varesig de blir av en olycka med skador eller ålder.. Det är något man vet om hela tiden men undviker att tänka på (självklart!), eftersom de är ens älskade djur. Jobbigt men sant.
Hursomhelst. Jag vet att du inte lider mer av alla skador du fick lilla misse, men de gör grymt ont att man åkte in med dig och åkte hem utan dig. Att innan man åkte hemifrån fanns du hos oss, och nu när man är hemma igen är du inte med oss längre, utan finns med oss i våra tankar och minnen vi har kvar av dig..
Just nu orkar jag verkligen inte se en bild på henne eller lägga upp men de kommer så småningen om när jag själv lugnat ner mig och de har jag verkligen inte gjort ännu.. Behöver en alvedon för min sprängande huvudvärk som mina tårar orsakat och ett par timmars sömn känner jag och så får man ta morgondagen som den kommer helt enkelt, inte så mycket mer man kan göra åt saken nu ändå.. Sörja och sakna!
21.07 tog du ditt sista andetag och sen var du borta i en helt annan värld. Jag vet ju att du har de bättre och de gör att man kan känna sig lite lugn iallafall.. Från en helt vanlig och go dag här hemma med dig och Charlie, till något såhär som gör så ont i hjärtat nu. Den känslan borde inte få finnas, ont ont ont är vad de gör!
Älskade Elin.
R.I.P 14 oktober 2008 - 28 juni 2011.
Jag älskar dig och kommer inte att glömma dig.. ♥
2 år och 8 månader blev du, inga långa år men du hade de jättebra. Och de är huvudsaken, att man vet att ens husdjur fått de bra ända tills slutet. Du skulle inte behöva genomgå en stor operation som kanske inte ens skulle lyckas, dina skador var för stora.. Detta var det enda sättet för dig att få komma till ro. Älskade lilla misse.. Som ett talesätt man kan säga nu;
Man kan inte sörja förevigt men man kan alltid Sakna.
Även om jag hade dig ett fåtal månader hos mig, så älskade jag dig, och Charlie. Och många andra även om du var väldigt annorlunda. När du väl fick precis så som du behövde, bo hos någon utan andra katter eller husdjur, som du fick göra hos oss så gick de såhär galet. Men det är sådant som är, speciellt med utekatter. Men de gör så fruktansvärt ont! Den sista timmen med dig vid liv var outbärlig. Att just ta det beslutet.. Men det är ju ett beslut man redan tar när man blir husdjurs ägare, att ens djur någongång kommer att gå bort, varesig de blir av en olycka med skador eller ålder.. Det är något man vet om hela tiden men undviker att tänka på (självklart!), eftersom de är ens älskade djur. Jobbigt men sant.
Hursomhelst. Jag vet att du inte lider mer av alla skador du fick lilla misse, men de gör grymt ont att man åkte in med dig och åkte hem utan dig. Att innan man åkte hemifrån fanns du hos oss, och nu när man är hemma igen är du inte med oss längre, utan finns med oss i våra tankar och minnen vi har kvar av dig..
Just nu orkar jag verkligen inte se en bild på henne eller lägga upp men de kommer så småningen om när jag själv lugnat ner mig och de har jag verkligen inte gjort ännu.. Behöver en alvedon för min sprängande huvudvärk som mina tårar orsakat och ett par timmars sömn känner jag och så får man ta morgondagen som den kommer helt enkelt, inte så mycket mer man kan göra åt saken nu ändå.. Sörja och sakna!
21.07 tog du ditt sista andetag och sen var du borta i en helt annan värld. Jag vet ju att du har de bättre och de gör att man kan känna sig lite lugn iallafall.. Från en helt vanlig och go dag här hemma med dig och Charlie, till något såhär som gör så ont i hjärtat nu. Den känslan borde inte få finnas, ont ont ont är vad de gör!
Älskade Elin.
R.I.P 14 oktober 2008 - 28 juni 2011.
Jag älskar dig och kommer inte att glömma dig.. ♥
