Mitt allt
Under två-tre veckor nu har jag varit väldigt ledsen av olika skäl. Ett av dom är mina graviditetshormoner, som gör mig gråtfärdig och helt uppfylld med känslor vilket jag inte alls är van vid.
Sista månaden när jag väntade Charlie tog mitt liv nya vändningar som jag inte var beredd på och jag var ledsen, gick in i en sådan där rolig graviditetsdepression under ett halvår där jag mådde rent ut sagt skit men man visar ju aldrig det utåt. Inte ens pappa som jag senare bodde hos ett par månader med Charlie märkte någonting eller mamma. Man låtsades hela tiden och fejkade mina leénden dagligen som tills slut inte allt blev något direkt konstigt att fejka. Fortsatte som vanligt och ingen märkte någonting.. Jag var med andra ord inte van att behöva visa känslor för när man gjort det innan gick de bara åt helvete, så jag stängde bara av allting som fanns med känslor att göra.
Allt eftersom tiden gick, framtills augusti-september förra året blev det bättre och lättare.. Jag blev glad, fick hjälp.
Och nu för snart 5 månader sedan blev jag världs lycklig! Jag blev tillsammans med min ungdomskärlek, verkligen min andra halva. Jonathan. Aldrig i hela mitt liv har jag varit gladare eller lyckligare, någonsin. Jag fick tillbaka allting jag någonsin drömt om, bättre sent än aldrig. Jag fick tillbaka Jonathan, vi blev ett igen som de alltid varit innan i ca 4.5 år. Och nu skall vi börja om på nytt. Dom 4.5 åren vi först fick tillsammans kändes som en evighet men nu, nu jädrar skall vi göra dom 4.5 åren till ingenting genom att vara tillsammans en livstid med varandra! Du, jag, Charlie och vårat andra barn som är påväg.. ♥
Du skall veta att jag älskar dig Jonathan, mest av allt och Charlie. Ni är mitt allt. Allt och mer än så.
Du, jag och våra barn ♥
Jag älskar dig Jonathan!
Sista månaden när jag väntade Charlie tog mitt liv nya vändningar som jag inte var beredd på och jag var ledsen, gick in i en sådan där rolig graviditetsdepression under ett halvår där jag mådde rent ut sagt skit men man visar ju aldrig det utåt. Inte ens pappa som jag senare bodde hos ett par månader med Charlie märkte någonting eller mamma. Man låtsades hela tiden och fejkade mina leénden dagligen som tills slut inte allt blev något direkt konstigt att fejka. Fortsatte som vanligt och ingen märkte någonting.. Jag var med andra ord inte van att behöva visa känslor för när man gjort det innan gick de bara åt helvete, så jag stängde bara av allting som fanns med känslor att göra.
Allt eftersom tiden gick, framtills augusti-september förra året blev det bättre och lättare.. Jag blev glad, fick hjälp.
Och nu för snart 5 månader sedan blev jag världs lycklig! Jag blev tillsammans med min ungdomskärlek, verkligen min andra halva. Jonathan. Aldrig i hela mitt liv har jag varit gladare eller lyckligare, någonsin. Jag fick tillbaka allting jag någonsin drömt om, bättre sent än aldrig. Jag fick tillbaka Jonathan, vi blev ett igen som de alltid varit innan i ca 4.5 år. Och nu skall vi börja om på nytt. Dom 4.5 åren vi först fick tillsammans kändes som en evighet men nu, nu jädrar skall vi göra dom 4.5 åren till ingenting genom att vara tillsammans en livstid med varandra! Du, jag, Charlie och vårat andra barn som är påväg.. ♥
Du skall veta att jag älskar dig Jonathan, mest av allt och Charlie. Ni är mitt allt. Allt och mer än så.
Du, jag och våra barn ♥
Jag älskar dig Jonathan!
