Tvåbarnsmorsan Madde till tjejorna Charlie & Emilia ♥

Under veckan som gått har jag sagt upp ett flertal "vänskaper" som inte ens var ärligt talat någon vänskap. Bara en massa tomma ord och svek, vilket man lätt tröttnar på.. Det är bra att få barn/familj för det är verkligen då man ser vilka som finns där, bryr sig och dom som vill ses och inte bara gör det till tomma ord.. Dom jag gav upp vänskapen med brydde sig på sms, det enda haha. Det kallar inte jag vänskap.

Vänskap är då man håller kontakten och träffas när man kan och vill, dvs inte var annat år tex. Jämt och ständigt fick man höra tomma ord som aldrig blev något sant. "Vi måste träffas snart", "Nästa månad har jag pengar då kan jag komma och hälsa på", "Åh jag har ju inte träffat ditt barn ännu, MÅSTE :D" etc etc. Jomenvisst, i vilken århundrande då om man får fråga? Haha. Usch!

Vi måste träffas snart? Nästa månad har jag pengar? Jag har inte träffat ditt barn ännu?.. Det blir aldrig av ändå, alltid jag som får flänga överallt för att dom inte kan lägga 200 spänn för att åka till mig? Skämmigt.. Lägger pengarna på att festa och sen inte ha några pengar kvar? Väldigt mycket "måste ses", "nästa månad har jag pengar för att hälsa på". Dom månaderna som är "nästa månad" tar väldigt lång tid tycker jag.. Trist att folk kan säga så mycket utan att ens mena det.. Det är tråkigt för många har jag känt flertal år och ändå inte bryr sig om att hälsa på.. Det kallar inte jag vänskap.. Vänskap på deras villkor eller vadå? Då jag måste åka åt deras håll, till dom där dom bor för att ses, hmm.. Mycket underligt..

Är det för mycket begärt att någon skall kunna hälsa på någon gång? Då jag åkt med en stor barnvagn, packning på en trång buss? När dom andra har en handväska? De där går inte riktigt in i mitt huvud..

Det är verkligen jättetråkigt hur folk kan vara så egoistiska..

Jaja, folk förstår väl själva när dom får barn/familj hur det är.. Inser att det inte är så jätteskoj att dra med en barnvagn, packning osv på buss, tåg osv. Och jag vet att detta är mitt val att jag skaffade barn MEN varför blir det någon börda för ens vänner, några andra om det är jag som släpar det fram och tillbaka? Dom som är riktiga vänner borde väl vara glad att jag är glad att jag har barn som jag älskar, en pojkvän jag älskar dvs en familj? Hade någon av mina vänner fått barn eller skaffat pojkvän är det väl klart att jag blir glad för dom om dom är glada. Och självklart om det är min, mina vänner hade jag velat träffa deras barn/pojkvän.. Jag ser inte problemet i det. Vissa är då verkligen tjockskalliga eller väldigt ego nuförtiden...

Liksom när man bara skaffar pojkvän kan en del vänner stänga ute en bara för att man har pojkvän, partner och kanske gärna vill spendera tid med sin pojkvän, men man glömmer ju inte sina vänner för det? Det är som om vissa inte förstår att man börjar bli vuxen och har sitt egna liv på något sätt.. Speciellt om man bor tillsammans. Bor man tillsammans är ju det en påbörjan till familj tycker jag men vissa ser inte det, tråkigt nog /:

Jag vet att några håller nog med mig, för finns nog en del som har upplevt detsamma.. Och det är bara dom som förstår tror jag eftersom dom vet vad jag menar. Och är det inga riktiga vänner så har dom inte i mitt liv att göra, och dom blir nog bara lättade att slippa mig isåfall, då ja.. Det är ju isåfall win-win!

Jag är riktigt glad för dom riktiga vännerna jag har..